Det är vi
Don McLean
Text Johnny Larsson 1997
ur Cabarevy 1998 "På kanten"
Ett blått litet klot på sin ensliga färd
på väg i evighet
Var resan börjat och var den tar slut
är det inte nån som vet
Dom som reser så stillsamt i stjärnornas sken
och som klamrar sig fast på den svävande sten
som färdas i rymden så tyst och allen, det är vi
Vi reser till ställen vi aldrig varit förut
ändå ser stjärnhimlen likadan ut
och allting förändras men allting är kvar
och det som är framtid blir snart det som var
Och epoker ska blomstra och glömmas igen
och allt som är viktigt nu blir snart längesen
för planeten och tiden kommer aldrig tillbaks igen
Tillsammans i rymden färdas vi
Men den stunden är här då vi måste förstå
att vi kan inte lämna den planet som är blå
Ingen bryr sig om att vi finns, ingen vet
så de tårar vi gråter förblir vår hemlighet
Och de dårar som plundrar vår jord för sin vinst,
för berömmelse, glömmer att ingen dem minns
Men planeten vi bor på är den enda som finns
Tillsammans i rymden färdas vi